Et skrin med noe rart i, del 1

På den ene siden sliter jeg med å kvitte meg med alt vi har for mye av. På den andre siden klarer jeg ikke holde meg unna brukt- og antikvitetsbutikker. De trekker i meg som en magnet.

???????????????????????????????

Sist jeg var innom et sånt etablissement falt fingrene mine på et lite skrin, en sigarkasse trukket med grønn fløyel. Skrinet så ganske shabby ut, slitt og lite pent, og det var nok derfor jeg ble så nysgjerrig. Jeg er tiltrukket av det hverdagslige.

???????????????????????????????

Det første jeg så da jeg åpnet, var noen brev. Jeg løftet opp ett av dem, og så et årstall som begynte med 18… Interessen var vekket. Og så var det noe annet, noe smått og brunt som lå halvt gjemt under det andre. Noe bak i hjernen min må ha gjenkjent det, – men jeg var slett ikke bevisst på hva det var. Det var som når en klokke ringer langt borte, og man ikke helt klarer å identifisere hva lyden er.

Hva koster skrinet med brevene? spurte jeg. Svaret var 100 kroner, – omtrent prisen på en kinobillett. Jeg liker å gå på kino, men vet at jeg kan få like mye moro ut av noen gamle brev, så jeg slo til.

???????????????????????????????

Det var mye rart i skrinet, noe virkelig gammelt, annet nyere. Dette lille heklede hjertet er neppe særlig gammelt. Jeg husker sånne fra jeg var liten.

Jeg har lurt litt på hvordan jeg skulle fordele disse skattene her på bloggen, og har bestemt meg for å ikke spare det beste til slutt, – men i dag får du det ikke. Neste gang, kanskje. Noe må jeg jo ha å friste med.

Brev 1 s 2

I stedet starter jeg med det første brevet. Det er på svensk, og datert 12. mars 1876. Jeg spurte antikvitetshandleren hvor skrinet kom fra, og tenkte vel kanskje de hadde handlet i Sverige, men han mente det var fra et dødsbo i Fredrikstad. Adressen fikk jeg også, sånn noenlunde.

Teksten er stort sett grei å lese, men Marthe har hjulpet meg med noen ord jeg sto fast på. Brevet er ikke skrevet av avsenderen, for hun behersker ikke skrivekunsten: du vet Wäl atinte kan skriva Skjälf …, og bare det gir det en ekstra dimensjon.

Her kommer det:

Gøteborg Den 12. Mars 1876

Älskade ungdoms syster

Jag vill i korthet afbryta vår långsamma tystnad Med nogra kærleksrika rader till dig. Och omtala mina nu för tidens äventyr du vet Wäl at jag inte kan skriva skjälf men jag vill ändå inte visa mig likgiltig Att bort glömma vår gamla vänskap som för en tid so dan af sälskap livets högsta rang men som så hastigt bräst af Men Minnerna kallar da ofta den glada tiden Till baka då livet var lätt Och ungdomen lekte Men hvad gavnar det till att tenka der på nu det är som en drøm men nu vill jag venna mig till något annat men du får ej göra Anmärkning på att jag inte har några nyheter att senda dig utan ett att jag äger en God hälsa intill skrivande dag och önskar att dessa rader måtte träffa dig i samma goda tillstånd får Annat nöjen äger jag stor (?) skald jag har även haft den äran jag har vart på teatern vilket var mycket trefligt jag tror ej att den tanken skulle träffa mig att jag skulle vilja flytte till baka till baka till landet igen för här finner jag mig mycket bra jag önskar i högsta grad att få emot taga några nyheter hem i frånd det jag har läst att mamma har varit juk (sjuk?) jag ventar på att få höra om hon har blifven frisk i gen och hur du mår hemma nu förtiden jag ber dig om du vill vara så god och hälsa mamma så mycke hälso til da (?) och även Karolina Men Først och sist varder du hälsad från mig. Men ett innan jag slutar dessa korta rader och det är att du snart tenker på mig med några rader till baka och till lika några kära hälsningar från mina kära Föräldrar.

Högakningsfullt teknat

Från en till gifven vänn Mariana Nilsson

Kom Afton sänkt dig neder
Du gir oss mödans lön
Hvad lugn Du oss bereder
Natur hvad du er skön

Hälsa Alla gamla vänner så gott i från mig

Det er et ordrikt brev, men ikke så veldig innholdsrikt. Mariana skriver nok mest for å gi livstegn fra seg, og også fordi hun har hørt at moren er syk. Hun vil fortelle at hun neppe flytter tilbake til hjembygda, og jeg får en følelse av at noen kanskje har spurt om det i et tidligere brev. Og så har hun vært på teater!

Jeg ser for meg skrivesituasjonen: Mariana som sitter der og forsøker å forme ord hun vil at skriveren skal få ned på papiret. I en sånn situasjon er det ikke lett å være personlig. Den som skriver får jo vite hele innholdet i brevet.

Marthe hjalp meg med det lille verset hun avslutter med. Jeg vet ikke hvem som opprinnelig skrev det, men det er hentet fra en roman av Viktor Rydberg: De vandrande djäknarne. fra 1856. Jeg leser at Rydberg også var poet, så mest sannsynlig er han også forfatter av verset.

Og hva er mon en djäkne?

Om et par dager skal du få vite hva som virkelig var skatten i det lille skrinet.

5 responses to “Et skrin med noe rart i, del 1

  1. Det er et meget sødt brev – gad vide hvorfor det er skrevet på så formelt stift et sprog, formentlig har skriveren skulle omsætte forvirret talesprog til noget, der var tilpas let at forstå og som ikke måtte kunne misforstås.

    Når du nu ved, at du har den svaghed, så kan du gå på museum og se på ting, som er spærret inde og ikke kan købes!🙂

  2. Fandt du ud af Djäkna?
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Dj%C3%A4kne

    Djäkne, ursprungligen av «diakon», betyder lärjunge i lärdomsskolans högre klasser och härstammar från den tid då den högre utbildningen endast skedde i kyrkans regi. Efterhand har det i vissa fall blivit identiskt med elev på gymnasiet, framför allt på äldre och mer traditionstyngda gymnasier.

    Det finska ordet för tonåring, teini, kommer från ordet djäkne.

    • Jammen, jeg lenket jo til djäkna i posten, Donald🙂

      Hun som forfatter brevet kan ikke skrive, og den som skriver er heller ingen ekspert. Derfor, kanskje. Og dessuten var det noe høytidelig med å skrive brev den gang da. Omtrent som å gå til fotografen.

      • Åh – jeg så ikke at det var et link:/
        Ja, at skrive et brev var – for sådan en dame – stort og kostbart, som at gå til fotografen. Jeg forestiller mig at analfabeter (jeg har mødt nogle stykker) ikke taler på samme måde, som mennesker, der har lært at skrive mere eller mindre godt. Jeg kan næsten gå ind i hendes hovede og mærke skrækken og forvirringen, så kommer den ene tanke, så den anden – og husk at skrive, at jeg har det godt – og så skal der stå at jeg håber hun har det godt når brevet kommer frem, og så – ja, kære, gid hun har det godt, mon hun lever endnu? – nåmen så må du skrive, at jeg somme tider drømmer om at komme hjem, altså flytte, men det er svært, og jeg har det også godt her … (etc.etc.etc.)

      • 🙂 Omtrent sånn må det ha vært ja.

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter picture

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+ photo

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s