Daily Archives: 28.12.11

Er P O Enquist eljest? Om betydningen av et enkelt ord.

Jeg liker å lese de bøkene alle andre leser akkurat nå. Det blir så fine samtaler av sånt. Men så får jeg det nesten aldri til. Alltid er jeg på etterskudd. Nå også. Denne gangen er det Per Olov Enquists selvbiografi Ett annat liv jeg leser. Jeg har gledet meg til den helt siden den kom ut i 2008, men det har aldri passet, – ikke før nå.

Jeg har tydeligvis ventet på noe godt. Enquist skriver på en sånn dvelende, litt kryptisk måte, som jeg liker så godt. «Underliggjøring» kalte vi det da jeg var ung og leste litteratur på lærerskolen, og det er akkurat det det er: Underliggjøring. Et språk med drømmende bilder og eteriske meninger, gammelmodige uttrykk får ny betydning og ingen ting er selvsagt. I biografien forsøker Enquist på ærlig vis å finne hode og hale på livet sitt. Hvordan kunne det gå så galt som det gikk? Hvordan henger alt sammen? Det må han finne ut, «annars blir man ju tokig». Og fordi han er så åpen i alt han forteller, får jeg liksom være med på å finne forklaringen på hvordan Per Olov Enquists liv kunne bli som det ble, – og kanskje hvordan mitt ble som det ble.

Jeg er på langt nær ferdig,- 150 sider har jeg lest, og jeg fryder meg over at det er nesten 400 sider igjen å lese. Foreløpig har det handlet om barndommen, men jeg vet vi skal inn i det vanskelige, alkoholen, problemene. Det skal bli fint å lese om store ting på det lavmælte språket.

« Han kan vara ensam även om modern är hemma.
Han tänker då intesivt fram fadern, som nästan alltid uppenbarar sig. Han är kledd i svartkostymen, och med vingar. Säger inte ett ord till barnet, ser bare behändig ut, och småflaxar med vingarna som till en liten eller stor uppmuntran. Barnet, som nu är fyra år och mycket snart skall bli sex, kanske redan är det, kan då fundera över hur fadern är, och vilka råd fadern kan ge. Detta att han alltid kommer, åkallad av barnets tysta nödrop! «

Jeg valgte den svenske utgaven. Svensk og dansk litteratur leser jeg helst på originalspråk. Det gir en ekstra dimensjon å lese de originale ordene, de svenske språkbildene, den svenske rytmen. Dette er første gang jeg har blitt litt i overkant utfordret av en svensk tekst. Det sier kanskje noe om Enquists ordvalg. Han vokste opp i det nordlige Västerbotten, og mange av ordene han bruker er derfra. Flere ganger i boka har jeg støtt på ord jeg ikke kjenner betydningen av, uten at det er noe problem. Konteksten sier nok til at teksten flyter uten å bli stående å hakke på de ukjente ordene.

Med ett unntak.

Eljest.

Selv om jeg altså ennå ikke har kommet særlig langt i vei, har ordet eljest blitt brukt flere ganger, og for å understreke at det er et spesielt ord, er det satt i kursiv hver gang. Det var et totalt ukjent ord for meg, men for hver gang det brukes, kommer jeg nærmere en forståelse. Eljest er noe folk er, det forsto jeg tidlig. De er vanlige, – men samtidig noe for seg selv, noe eiendommelig. I kapittel 5 bruker Per Olov Enquist ordet om seg selv. Han ser seg selv gjennom en annens øyne, og foreslår at han selv kanskje er eljest, en som kommer fra bygda, en traust, kanskje også noe enfoldig person. Hel ved, sier vi i Norge: Han er hel ved. Det er både en positiv og en negativ karakteristikk. Sier vi om en kar at han er hel ved, så er han solid og til å stole på. Samtidig er han vanskelig å rikke, og ingen ville funnet på å kalle ham moderne, framtidsrettet, progressiv. Et ord kan romme så mye, og når vi møter det for første gang og må grave i det for å forstå, blir det ekstra innholdsrikt.

Eljest.

Jeg tror jeg må låne den norske utgaven av Et annat liv. Jeg må se hvilket norsk ord oversetteren har funnet fram for å gi eljest en norsk betydning.

« Som vore han eljest? frågar han och översetter. Precis! svarar Gustafsson. Han måste passa sig, menar Gustafsson, eftersom Uppsala är en mycket intellektuell värld. Litteraturklubben är, hävdar han, en möjlig farmarklubb för en rookie som Engquist. Han använder inte de termerna, men tanken tycks vara den. «